Ligger i sängen nu och har blivit dålig igen. Har nyss duschat och haft en lite myskväll innan hela kroppen säger börja försöka vrida sig in och ut.

Haft en toppen dag med en massa foto, umgänge, film inspelning och mycke skratt. I morse hängde Malin med till min skola och var min modell för en dag i studion. Helt kanon bra bilder blir det. Bilderna kommer upp på måndag. Nu blir det myskväll med killarna med pizza och film. Spela även in en egen super töntig film. Haha

Jag har haft en jävla morgon. Jag vaknade av att något kröp i min vita lampa bredvid min säng, satte mig upp och kollade på den... Och fram kryper en "källar" spindel upp och sätter sig Mot mig. Uppspringandes halvnaken och gråtandes sprang jag upp och satte mig utanför mitt rum.. Jag kollar in i rummet med rädsla 40 minuter gick det innan pappa kom och fick dammsugit upp den. Alltså... Kommer aldrig öppna mitt fönster igen.

Men efter det så åkte jag och pappa in till stan och sedan mötte jag upp Rebecca och käkade frukost. Efter en lång dag med en söndrig dator som jag lämnade in nyss så har dagen varit bra hittills. Sitter dock på digitaltskapande utan dator, haha deppig ja! Slutar halv 5 och då ska jag hem och springa va det tänkt. Hörs sen

Hade tänkt skriva av mig lite till er om mitt liv. Jag är 1,52m lång och älskar och även brinner för Fotografering.

Jag har alltid varit kort i mitt liv och kommer tyvärr inte att växa mer. Va väldigt ledsen över min längd för något år sedan men nu börjar jag vänja mig och acceptera den. Jobbigast har nog varit att höra att man är dvärg, pigme eller “kortisJeffa” så fort man varit på någon fest, kalas, träffat nya människor eller bara går på stan och möten en gammal vän. Dock har jag aldrig fått höra det åt det negativa håller faktiskt. Jag trivs mer och mer med min längd och jag ser det mer som en fördel när det gäller att gå i högklackade skor, haha.

Mitt namn Jeffa Kommer ifrån min mamma och har alltid gjort de. Mamma ville att jag skulle heta det och började kalla mig det som liten. Ända sedan den dagen jag var runt 2 årsåldern och mamma kom på de har jag hetat detta.. Tror namnet kommer ifrån en apelsin dricka som heter Jaffa eller från killnamnet Jeff men vet inte. Men Jeffa som nu jag “heter” är i alle fall ett tjej namn ska det vara tänkt.

Många har också frågat om mitt hår och hårfärger.. Jag har minst färgat mitt hår 50 gånger seriöst. Färgade mitt hår första gången när jag var runt 7 år och mamma och pappa gifte sig. Slingade mitt hår med lite blonda slingor men inget mer. När jag väl kom in i ’’emoålden’’ så började jag med alla olika färger så som blå, lila, brunrött,svart och blont. Efter alla dessa hårfärgerna ville jag gå från svarthårig till platinablond och gav mig fan på att göra det. Fick pissgult hår och hade det ganska länge innan jag färgade tillbacka det till brunt och tyckte att det var mycket snyggare. Sedan efter det färgade jag mitt hår blont igen och sedan brunt och förra sommaren började jag dra mig mot det blonda håret igen igenom slingor och så och sedan ångrade jag mig och färgade det till den bruna jag har idag.

 Och när det gäller fotograferingen kan Jag fotografera allt i från naturbilder, outfitbilder, onödiga bilder, betydelsefulla bilder, konst och en massa annat, men det jag gillar att fotografera mest måste nog vara par bilder. Jag äger en Nikon D90 och har 4 objektiv till kameran. Innan D90 ägde jag en D60 och älskade den till den nästan trillade ihop. Går även på Munkebäcksgymnasiet där jag utbildar mig till fotograf, vet dock inte om jag vill jobba med det i framtiden men jag har ju smådrömmar i huvudet om att öppna eget. Vågar inte säga för mycket än om någon hade tänkt sno lite idéer.

Och ja självklart kommer jag skriva om min stora fina kärlek som jag har i mitt liv. Kärlek, sorg, lycka och upplevelser delar vi med oss båda två med varandra. Varsin ring på var sin hand och en massa respekt för varandra har vi och ja jag pratar om min underbara kille Marcus och hans fina leende. Folk ser oss som lite för sociala människor och det kanske vi är för er men vi båda älskar att umgås med folk och ha riktigt kul, party, skratt och resor står högt upp hos oss båda och vi får lätt “vänner” och har inga svårigheter när det gäller att träffa nytt folk. Och ja vi är ett vi två är en och jag älskar det. Men tro inte att ni vet allt om oss bara för ni ett bilder hört eller sett oss. Vi har våra ensamma kvällar hemma där vi bara kan ligga och prata med varandra och berätta för varandra hur mycket den ena betyder för den andra. Ligga i tystnaden och bara hålla hand, störa oss på folk, skratta åt andra och bara vara själva. Trött att höra folk som säger att jag och Marcus inte har något riktigt ensam/kärleks/förhållande liv som alla andra, nej det har vi inte vi har allt ett snäpp bättre än vad jag kunde ha hoppas på.. Vi är bästa vänner samtidigt som vi är ett riktigt kärlekspar samt har våran kärleks/ensam/förhållande liv. Dock tycker inte jag att man ska gå runt och snacka om privata saker till folk man nyss mött, rätta mig om jag har fel.  Marcus är en levande dröm som jag nu får uppleva varje dag med.

Jag har underbara vänner och jag gillar dom alla jätte mycket. Jag har ganska så få vänner men dom står mig väldigt nära. Jag kommer lättare överens med killar än vad jag gör med tjejer. Jag har helt fantastiska vänner som jag nu har umgåtts med nu detta senaste. Mina bästa vänner och som alltid ställer upp för mig och som finns där för mig vet jag mycket väl vilka det är och är grymt glad av att ha dom i mitt liv. Sedan har jag också märkt en massa falska vänner, folk som vill en illa, eller som bara vill trycks ner en och som tro att man inte ser det när man märket det så himla tydligt. Men dessa människor får man försöka räkna bort och umgås med folk som gör en gladare och som gör dig till en bättre människa. Har även fått en massa nya vänner detta året som jag är as glad för.

Har både haft det helt underbart i mitt liv men också helt katastrof. Att både leva i en dröm men samtidigt leva i ett helvete kan vara riktigt frustrerande. Mamma fick en propp i somras plus att en massa sjukdomar kom från alla håll och drabbade många nära och kära. Bekämpa cancer och sörja folk som gott bort i den har tagit en himla kraft nu detta året som varit och alla år innan. När något sådant här hemskt inträffar ens familj blir man lite extra drabbad på nått sätt om ni förstår?

Men fuck cancer. Fuck sjukdomar, fuck efterblivna männiksor som vill en ont.

Just detta “kapitlet” i mitt liv är jag inte just nu redo att berätta för er mer än såhär. Hoppas ni förstår.

Skolan är en sak som tar mycket av mitt liv.. klasskamrater, nya människor och en himla massa gott och ont. Nu detta senaste har jag nog råkat ut för mer ont än gott när det gäller just skolan i alle fall. Bråkat med lärare som vill mig mer ont än någon annan bland annat. Men mina klasskamrater har gjort så jag orkar mig igenom skolan utan några större problem och finns alltid där om man behöver hjälp. Vissa av dessa underbara vänner har växt från klasskamrater till riktigt nära vänner och kan man mer än att le när man hör era namn, nej!

Detta va en kort berättelse om mitt liv och vad som tyger mig och vad som hissar mig på dagarna. hoppas ni gilla de ni läste :)